Jag drev mot en målsättning som jag långt senare insåg inte var min egen
Jag skrev nyligen ett inlägg på LinkedIn om hur jag några år tillbaka ändrade en sedan lång tid tillbaka definierad långsiktig målsättning med arbetslivet: Från ”att gå i pension lite tidigare” – till ”att jobba så länge som möjligt”.
Anledningen till förändringen är att jag upptäckte ett intresse och en uppgift som jag instinktivt kände att jag bara måste göra, men låt oss stanna kring det här med målsättningar.
Under en praktik på reklambyrån Rönnberg & Co uppstod en dröm som kom att bli min ledstång från skolbänken ut i arbetslivet och vidare: Jag skulle ”ha en reklambyrå”.
Den ledstången gjorde det lätt för mig att se mina olika jobb som perfekta delmål i form av erfarenheter jag skulle behöva för att nå drömmen.
Jag förstod också i samtal med vänner att det var en enorm fördel att veta vad jag ville göra, eftersom det var ganska ovanligt att ha tydliga och långsiktiga målsättningar kopplat till arbete.
Än idag upplever jag att det är tämligen vanligt att inte riktigt veta vad man vill jobba med.
Vilket gör att det är lätt att fastna i tanken att jobbet bara är ett jobb, eller att man i värsta fall inte trivs med sitt jobb.
Lite ledsamt faktiskt, för det känns så onödigt med all potential som inte kommer fram och för att vi lägger så många timmar av våra liv på våra jobb.
Men samtidigt hoppfullt – för tänk när alla hittar ”sin grej” – vilket såklart är fullt möjligt, även om det kan behövas lite hjälp att nyckla ut det.
Jag har aldrig själv upplevt det som att jag har ”gjort karriär”, utan bara haft turen att få göra det som varit utmanande, utvecklande och roligt. På väg mot drömmen.
För mig var de olika jobben mer naturliga steg på vägen än klättring.
Vilket gör att jag än en gång understryker värdet av tidigare nämnda dröm och ledstång.
Utan den hade mitt perspektiv på arbete inte varit lika långsiktigt inställt.
Jobbet för stunden hade istället för en erfarenhet på vägen varit… målet.
Skillnaden i hur vi ser på jobbet blir fundamental beroende på detta.
Om jag ser på jobbet som erfarenhet på vägen – blir min inställning till det att jag ska göra jobbet så bra att nästa steg fortsätter i den riktning jag vill.
Om jobbet jag har är mitt mål, finns risken att jag så småningom tappar drivet och glädjen eftersom mitt mål är uppnått. Eller att mitt uppdaterade mål blir att behålla jobbet, vilket är ett förhållningssätt som högst sannolikt inte kommer att utveckla vare sig mig eller min arbetsgivares syn på mig.
-Vilka mål vi sätter upp för oss själva i arbetslivet påverkar oss så mycket att det borde vara en del i läroplanen för gymnasiet att få lära sig detta.
Vi behöver långsiktiga mål för att de kortsiktiga inte ska bli slutmål. Och om vi nått alla mål vi har satt upp behöver vi antingen sätta upp nya eller säkerställa att målen också innefattar mening.
Mer om det strax. Först till det jag nämner i rubriken:
En sak jag själv insåg väldigt sent var att ett nytt mål jag plötsligt, mitt i karriären, hade formulerat med mitt arbetsliv egentligen inte var mitt mål.
Nu pratar jag alltså inte om drömmen om reklambyrån, utan ett långsiktigt mål med arbetslivet: ”Att gå i pension några år tidigare”.
Detta var vad den absoluta majoriteten (om inte alla) i liknande positioner uttryckte.
En norm.
Det jag egentligen ville var att ha friheten att kunna lägga min tid på precis det jag själv kände för.
Dock hade jag inte utvecklat tankarna kring vad den tiden skulle läggas på. Målet var att få tid, sen skulle resten lösa sig.
Vilket gjorde min kära fru orolig att det skulle handla om att: spela golf, skriva på en bok och dricka vin.
Tja, varför inte… tänker kanske någon. Så tänkte jag.
För att det ganska snabbt skulle bli ganska enformigt?
Eller för att risken är att ordningen vänds till: dricka vin, skriva på en bok och spela golf om dagarna inte är mer meningsfulla än så.
Genom att bearbeta den egentliga målsättningen (alltså: ”att ha friheten att kunna lägga min tid på precis det jag vill”) blev det uppenbart att det viktiga inte var att gå i pension tidigt, utan att kunna göra mer av det jag får energi av.
Det hade varit en bättre formulerat långsiktig målsättning, även om den också behöver tydliggöras för att vara godkänd.
Hur?
Simon Sineks bekanta ”why”, tycker jag är en bra modell även om det kan vara lättare sagt än gjort.
Min husgud Lars-Eric Uneståhl belyser vikten av att hitta något som har ett element i sig av att göra världen lite bättre – något meningsfullt – vilket blev det som la grunden för min uppdaterade långsiktiga målsättning.
Det vill säga från ”gå i pension lite tidigare” till ”jobba så länge som möjligt”.
Att ha tydliga målsättningar är lika viktigt som för en båt att ha motor/segel och roder.
Utan dem blir det vare sig fart eller styrning.
Att ha målsättningar som är meningsfulla för oss ur våra egna perspektiv – inte baserat på vad andra tänker och tycker – möjliggör att vi kan njuta av resan.
Senaste inlägg
Visa allaJulen närmar sig med stormsteg och med den lite välförtjänt ledighet. Kanske är det då, en bit in i ledigheten, som din hjärna börjar...
Det är ett sådant fokus på att vara effektiva idag att det på många arbetsplatser är otänkbart att ta en gemensam kaffepaus annat än när...
I detta vårt sista blogginlägg innan sommarledigheten vill vi bjuda på några insikter och tips på hur du kan använda sommaren till att...
Comments