Att leda på ett företag proppfullt av högpresterare

Det här blogginlägget är en reflekterande text baserad på personlig erfarenhet av ledarskap i en bransch som flera år i rad toppat listan över flest sjukskrivna på grund av stressrelaterade diagnoser.

Hade jag vetat det jag vet idag skulle jag ha prioriterat annorlunda under de där åren när jobbet fick styra livet.

Lika lite som jag förväntade mig av andra att de skulle jobba över, lika vanligt var det att så skedde.

Kanske för att det var så roligt, men framförallt för att det vi gjorde var så viktigt.

Tyckte vi.

Även om någon ibland kunde säga något i stil med att ”det är ju bara ett jobb” eller ”vi jobbar ju inte direkt med att rädda liv” så gick det inte att distansera sig när det blev skarpt läge.

Ett viktigt möte. En rapport som skulle skrivas. En leverans. Pitch.

Det där skarpa läget var mer normaltillstånd än undantag.

Visst finns det något högst mänskligt i att känna att det vi gör är viktigt, att det JAG gör är viktigt, men när det går ut över vår hälsa blir det omänskligt.

Om jag hade vetat det jag vet idag under mina år som VD på den stora mediebyrån skulle jag exempelvis ha:

➡️ Haft ett lågt tak på hur många ackumulerade övertidstimmar en medarbetare fick komma upp i under en vecka. 

➡️ Haft en regel att en veckas övertidstimmar ska tas ut i ledighet nästkommande vecka.

➡️ Haft 2x15 minuters obligatorisk återhämtningstid för samtliga medarbetare varje dag.

➡️ Regelbundet mätt den mentala prestationsförmågan hos medarbetarna.

➡️ Haft avtal med en eller fler externa coacher eller mentala tränare som stöd till medarbetare och chefer.

➡️ Kompletterat diverse fysiska aktivitetstävlingar ala stegtävlingar med exempelvis en sömnutmaning. ”Vilket team har mest djupsömn under maj månad?”

Jag skulle definitivt ha tonat ned förhoppningarna om minskad stress genom att införa kortare möten, ståbordsmöten, tom mailkorg i slutet av dagen eller andra idéer som bara riskerar att öka pressen.

Det finns en hel del exempel på företag som ökat såväl produktivitet som vinst genom att låta sina medarbetare gå ned i tid med bibehållen lön. När dessa företag redovisar skälet till det positiva resultatet är det alltid varianter på att medarbetarna gör ett bättre jobb och mår bättre när de hinner ta hand om sig själva.

Tänk att vi är så bra på att lura oss själva att vi tänker att ”jaja, det gäller säkert andra men jag gör alltid ett bra jobb så om jag skulle jobba färre timmar kommer det märkas tydligt på resultatet”.

Så tänkte jag också.

Idag vet jag bättre. Och jobbar bättre.

Därför predikar jag och Jessica om hjärnträning och mental träning här på bloggen, på LinkedIn samt på de företag och med de personer vi har förmånen att få jobba med.