Är du = din prestation

Det här blogginlägget är en fortsättning på det förra jag skrev, men fungerar lika bra att läsa även om du missade det.

-Det är egentligen inte alls konstigt att exempelvis kommunikationsbranschen toppar listan över branscher med högst psykisk ohälsa.

Förutom att allt som görs både kan och ”ska” mätas är den överfull av så kallade högpresterare. Det här är det fler som känner igen sig i, även om de inte är i kommunikationsbranschen.

Det är knappast någon nyhet att människor trivs bland likasinnade, vilket lätt skapar en prestationstrans där olika uppgifter, KPI:er, mål och delmål blir viktigare än… det mesta.

Mängden tillgänglig data (information) ökar snabbare än vi kan hantera, men förväntas ändå göra oss klokare med effekten att vi når bättre resultat.

Ungefär på samma sätt som att försäljningsökningen av antalet smarta klockor och wearables gör att vi blir mer vältränade och mår bättre. Eh, nej just det – det gör vi ju inte…

Som högpresterare är det logiskt att tänka att ju mer information som finns tillgänglig desto större sannolikhet att kunna göra ett bättre jobb.

-Nej, jag tror inte att ”data” är boven i dramat. Jag tror att problemet är det skeva fokuset på prestation.

Både övergripande i vissa branscher och på ett individuellt plan.

På det individuella planet hamnar den stressade högpresteraren ofta i att göra mer och mer, men får mindre gjort.

Om du identifierar dig som högpresterare sticker jag ut hakan och säger att du skulle må bättre om du hittar en annan identitet.

-Observera att det inte betyder att du måste sluta prestera. Tvärtom är chansen stor att du kommer att kunna prestera bättre om du vänder på logiken.

Det vill säga istället för att först prestera för att sen må bra, ska du först må bra för att sen prestera.

Att vara sin prestation är inte hållbart.

Hållbarhet handlar om långsiktighet, medan prestation tenderar att handla om snabba kickar.

Den som är sin prestation försöker förtvivlat hantera det ständigt ökande antalet uppgifter som väller in, till slut utan förmåga att sortera ut vad som är viktigt, oviktigt, bråttom och inte bråttom.

Allt blir viktigt. Tyvärr räcker tiden inte till.

Möjligen fungerar sorteringen hjälpligt för några som är sin prestation, men i viljan att leverera kryper sig känslan av misslyckande på i samma takt som listan på ogjorda uppgifter växer.

Jag vet att det kan vara en jobbig insikt att inse att ”jag är = min prestation”.

I alla fall för den som vill ändra på sig.

Dock är belöningen desto skönare när du förr eller senare landar i en mer hållbar identitet.

Du kommer fortfarande att kunna njuta av tickade boxar, men drivkraften är något annat.

Något större.

Kickarna kanske blir färre, kanske fler. Framförallt är de kopplade till varför du gör det du gör istället för till vad du presterar.

Vilket kommer lätta på trycket och göra det lättare att sortera i det ständigt ökande antalet uppgifter som väller in.

Från: Prestera bra. Må bättre.

Till: Må bra. Prestera bättre.